Snart ger jag upp på mig själv. Jag kommer aldrig kunna släppa dig känns det som. Illa illa illa. Du fortsätter dyka upp i mitt huvud hela tiden och vägrar försvinna. Det spelar ingen roll hur mycket jag får höra, hur mycket dumt du gjort mot mig och hur många gånger jag sagt att jag ska lägga ned. Du fortsätter spöka.
Tjena! Läste din blogg, den är jättefin! HUr går det med allt i livet?? Det är klurigt, ha ha..känns som om jag aldrig kommer att bli äldre än 20..känner igen mig i dig, märks att vi är släkt! Vi får höras!
Kram på dig!
//Syrran i Malmoe…